minnen

jag mår bra, men jag mår dåligt. jag blir tokig. jag kan inte bestämma mig. eller mitt psyke kan inte bestämma sig. eller är det jag? eller är det du? gaaah! jag andas överbliven luft. jag går på överbliven energi. jag sov tre timmar i natt och känner mig inte sådär super pigg direkt. fast det gör väl aldrig. massa saker att göra idag igen. suuuck. fast jag borde väl pusta ut, för jag är klar med allt.
- läkaren
- soc
- banken
- posten
bläääääääää.. döda mig sitället. jag orkar inte göra såna här vardagliga saker. kanske därför jag skjuter upp allting hela tiden och sen slutar det alltid med att jag blir så stressad att jag gömmer mig i sängen istälet. men nej, det funkar ju inte så. man måste göra såna saker också. man måste orka. man SKA orka. alla andra gör ju det, varför skulle inte jag kunna göra det då? nä precis. dåså.
hur som helst var min nya läkare en konstig kärring. fast jag tycker nog att alla är rätt konstiga. men hon var konstig. på riktigt. hon tycker att jag lutar åt borderline-personlighetsstörning hållet. det känns ju tryggt och lugnande. eller? nej du. men det känns väl ändå lite halvt okej typ. då vet jag ju i alla fall. hon sa att jag inte var schizofren i alla fall. HAHA! det är väl det man strävar efter. att aldrig bli schizofren. eller hur? det är det sista man vill. då har man fan tappat greppet om hela sanningen om livet. schizofrener ger mig panik. ångest. panikångest. vidrigt.
-
jag har haft en bra helg. en glad helg. en helg utan alkohol och droger. en helg utan blod och tårar. en helg utan vansinne och depression. en helg utan bråk och skrik. bara en helg med sex och skratt. precis vad jag behövde. jag är nöjd. jag kan nästan bli lite stolt över mig själv. jag har varit oerhört lugn i helgen. jag undrar vad det beror på. men jag kanske ska låta bli att gräva i det. då kanske det dyker upp en eller annan dvärg och börjar bråka igen. råttorna hälsade dock på i torsdags. dom satt i mitt bröst och gnagde på min bröstkorg. det uppskattades INTE av mig. men det är sånt man får leva med. tyvärr. men jag är ju aldrig ensam i alla fall. det kanske man ska vara glad över. eller? äh vafan, nu snackar jag bara skit.





jag vill ta tag i dom hemska minnena och stoppa dom i munnen. tugga dom. svälja dom. vänta några timmar. skita ut dom. spola ner dom i toaletten. och ner i toaletten kan minnena ta med sig smärtan och ångesten, tack. så kan jag stå där vid min toalett och vinkar farväl. vilken vacker dröm..

Allmänt | |
Upp