vansinne

igår tappade jag bort mig själv. jag gick vilse i dimman. jag förlorade kontakten med verkligheten. jag förlorade mig själv. jag försvann. jag blev ett med ångesten. jag gick rakt in i vansinnet.
jag blev så dålig igår att jag inte ens kunde skriva. jag låg på golvet. jag grät så mycket att jag hade kunnat fylla ett helt badkar med mina tårar. när smärtan blev outhärdlig kunde jag inte hålla skriken tillbaka. jag skrek och skrek. jag skrek så högt att jag undrar hur grannarna kunde låta bli att klaga. jag skakade och jag glömde återigen bort att andas. mitt blod och mina tårar simmade i samma hav. jag dreglade och jag var så äcklig. jag äcklades av mig själv. då grät jag ännu mer. jag försvann in i dimman. in i någonting som inte är verkligheten. ångesten slukade mig levande.

och jag är fortfarande inte tillbaka i verkligheten. jag orkar inte skriva. allting snurrar och jag hittar inte ut.
Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Du skriver fint om något jobbigt. Hoppas du hittar ut ur dimman snart.

Upp