såhär lät det medan ångesten kom ikapp

varför får man såna jävla konstiga utbrott ibland? varför börjar man gråta helt utan anledning?
jag skulle ju gå ut idag. jag skulle på möte med miss queen of scandinavia. vafan hände? jag bröt ihop. jag låg i sängen och läste. helt plötsligt kastade jag boken i väggen och allt annat som låg i närheten flög in i väggen. och tårarna började rinna. sen sprutade dom. sen var dom överallt. och sen låg jag helt plötsligt på golvet och kippade efter andan. försökte hitta tillbaka till verkligheten. fattade inte vad som hände. bara sådär liksom.  utan förvarning. fan asså. jag skulle bli full idag. det var så länge sen. jag skulle på mötet. jag skulle träffa bästis och ha kul. jag skulle sminka mig och fixa håret och sätta på mig en fin klänning och klackar. men nej. ångesten tog över som vanligt. så orolig för framtiden. jag kommer inte klara det här. jag kommer bryta ihop tills det inte finns nånting kvar längre. jag kommer inte klara skolan som börjar om en månad. jag vet det. jag kommer misslyckas som med allt annat. jag kommer inte avsluta det. jag har aldrig avslutat nånting. jag har aldrig lyckats. och det är tur att man har en så underbar pappa som gillar att påminna en om det. tack pappa. jätte snällt verkligen.
han har alltid haft rätt, min pappa. jag kommer misslyckas. jag är född att misslyckas. allt jag rör vid går åt helvete. allt jag börjar med blir aldrig färdigt. allt jag försöker lyckas med glöms lätt bort när jag blir påmind om pappas ord.

aldrig lycklig. aldrig lyckad. aldrig lyckat.
alltid olycklg. alltid misslyckad. alltid misslyckat.
Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Att våga börja skolan igen, det är starkt och modigt. Att våga utsätta sig för saker man är rädd för. Att våga ta reda på och kämpa för att få reda på varför man mår dåligt, det är modigt. Jag är helt säker på att din pappa inte har lyckats med allt han företagit sig.

Upp