VM i att hålla färgen, tyck synd om mig, jag är ensammast i Sverige...
Den här dagen var inte bra. Tog migknappt igenom den. Vet inte hur jag orkade, hur jag klarade mig hela vägen hem från skolan. Jag har gått runt som en zombie hela dagen. Nu har jag sovit i några timmar och är fortfarande trött. Så jävla trött. Tror jag har feber eller cancer eller en hjärnhumör eller någonting. Någonting har jag nog. Någonting är fel. Såhär ska man inte må.
Och jag har aldrig känt mig så ensam som idag. Ensamheten tar över och jag känner mig som den ensammaste människan i Sverige. I världen till och med. Jag har många jag kan ringa och be komma över, men nej. Det tar stopp. Jag känner mig så ensam, men ändå vill jag inte ha någon här. Det är fel på mig, jag är så störd. Jag vill ha någon här som bara håller om mig hela natten så jag slipper mardrömmar för åtminstone i natt. Men nej, jag vill inte. Fan.