It's a small crime and I got no excuse.



01.05.
Klockan är fem minuter över ett. Borde ha somnat för ungefär två timmar sedan. Alarmet ringer halv sju. Kommer jag att vakna och gå upp eller inte? Det blir spännande.
Jag är förbannat trött. Trött i kroppen, trött i själen. Men ändå så rastlös. Tankarna håller mig vaken. Men vad är det jag tänker på? Vem vet.. Det är ett enda stort kaos inom mig just nu.
På många sätt mår jag mycket bättre nu, men vissa vanor är svåra att bryta. Ångesten smyger sig fortfarande på ibland och jag sugs in i mörkret igen. Just i dom stunderna känns det som om ingenting har förändrats, trots att allt har förändrats.
Jag drömmer. Jag vaknar och jag fortsätter att drömma. Jag vet inte. Jag vill att något nytt ska hända. Jag brinner inombords av rastlöshet. Tiden står still och varje dag är den andra lik. Jag mår bra, men jag mår inte bra.
Dom bättre dagarna är fler än dom sämre nu, men dom sämre dagarna finns fortfarande. Och ibland är dom riktigt, riktigt dåliga. Då framtiden tas ifrån mig. Då ingenting finns. Då allt som håller mig kvar släpper mig fri. Då jag faller fritt.
Blunda och se vackra ting. Se det som får dig att le. Minns kärleken. Känn på drömmarna. Blunda nu.
01.15


| |
Upp