"Jag vill ha korsdrag i min ensamhet."
Jag vet inte vem jag är, jag vet inte vad jag känner och jag vet definitivt inte vad jag vill. Jag ändrar mig hela tiden och jag kan inte ta några viktiga beslut. Allt blir bara en röra. Jag tvivlar på allt.
Jag skapar mitt eget kaos, det har jag alltid gjort. Jag letar fel i allt och hittar alltid anledningar att vara ledsen. Jag vet inte hur en är lycklig och hel. Jag vet inte hur en skrattar utan ett hål i hjärtat. Jag vet inte hur en går vidare. Jag vet inte hur en nöjer sig och tar saker för vad dom är. Jag är ständigt på jakt efter mer, jag vill ha mer av allt, jag kan inte slå mig till ro. Jag kan bara inte låta saker vara som dom är. Allt måste ständigt förändras - bli mer, bli mindre, bli någonting, bli ingenting.
Hur förklarar jag det för någon som inte förstår? Hur kan någon förstå som inte lyssnar?
Jag brinner av rastlöshet och understimulans. Jag får inte det jag skriker efter. Hålen fylls bara till hälften. Rösten håller inte och ingen hör. Men vad är det ens jag vill? Jag vet inte, vet inte, vet inte..
Sorgen är tung,
och ångesten håller mig vaken.