Jag gav makten till min sjukdom.



I väntan på att mina ångestdämpande piller ska kicka in passar jag på att skriva av mig lite.
Ja, jag har gjort det igen. Jag gav makten till min sjukdom och lät den styra mitt liv. Det var bortom min kontroll och jag gav efter för ångestens styrka. Som så många gånger förr. Jag försöker att kämpa emot så gott det går - det har blivit lättare med åren - men ibland räcker det inte hela vägen. Jag tappar fokus några sekunder och plötsligt blir det kaos. Men det är inte det värsta. Utan värst är skammen som sköljer över mig efteråt. Forsar över mig. Ösregnar över mig. Gnager på mitt skelett. Jag anstränger mig för att dölja min sjukdom bakom skratt och tindrande ögon. Men förr eller senare spricker muren och det onda tränger igenom. Trots min styrka klarar jag inte att stoppa det.
Och jag förbannar mitt liv och min vidriga sjukdom. Jag skriker desperat efter hjälp och att få bli skonad från detta. Men förgäves. För det är såhär jag är, det är såhär mitt liv ser ut. För alltid och för evigt tvingad att leva efter sjukdomens villkor och regler. Och jag vet inte hur länge till jag orkar...
Allmänt | |
Upp