Emma Katharina

 

 

 

Och där tappade jag allt igen när jag äntligen hade kommit igång igen. Jag gjorde som jag alltid gör - jag blev kär snabbt, blev äcklad snabbt, fick hjärtat krossat snabbt. Och då tappar jag allt och vill inte mer. För inom mig brinner den där känslan att allt var mitt fel, att jag orsakade det.

Men en gång för alla tvingar jag mig själv att inse att det bara är så att jag som väljer fel män. Jag väljer dom så hastigt att allting känns bra innan jag hinner förstå att det egentligen inte är så bra. Jag låter kemi och attraktion ta över, min hjärna hinner inte följa med. Jag förväxlar sex med kärlek och kärlek med sex i stundens hetta. Och sedan gör jag något extremt dramatiskt för att skydda mig själv från smärtan av uppbrottet. Kanske det är årets nyårslöfte, att tillåta hjärnan att få vara med och bestämma innan jag väljer männen. 

 

Jag fick ett jobb på ett hotell uppe på ett berg här i mitt nya land. Jag började att jobba den artonde december. Till en början gick allting väldigt bra och jag hade roligt och trivdes med mina kollegor. Det var spännande att bo där uppe och vara isolerad från resten av världen. Att träffa så många turister varje dag från olika länder och att öva på språken. Men efter en vecka började jag och ett par av mina kollegor känna att något inte kändes rätt. Vi blev inte rätt behandlade, vi var inte längre människor - vi var djur, slavar. Vi tilläts inte att vara trötta, ledsna eller ha några sorts känslor överhuvudtaget. Men jag bestämde mig för att jag är stark, att jag orkar igenom det, för det gäller ju bara ett par månader genom vintersäsongen. Jag fortsatte att slita och bli illa behandlad ett par dagar till, tills jag fick ett sms som förändrade allt och jag föll rakt igenom berget. Jag kunde inte jobba och försökte förklara det för chefen, men svaret jag fick var "antingen jobbar du eller så åker du hem". Valet var inte så svårt. Jag åkte hem efter 10 dagar på berget och jag ångrar det inte. Nu är jag tillbaka hemma hos min familj och mina vänner i staden där jag växte upp.

 

Jag måste tillägna ett helt eget inlägg till det där smset. Till hela den händelsen. Senare, när styrkan finns..