I shiver when I hear your name, think about you but it's not the same. I won't be satisfied ‘til I'm under your skin




Idag sa jag till min psykolog att jag inte vill träffa henne mer. Rätt beslut? Jag vet inte. Jag orkar bara inte. Orkar inte ta itu med mig själv just nu. Orkar inte prata. Orkar inte känna. Orkar bara inte. Vill vara ifred. Kommer ändå aldrig öppna mig för någon. Det räcker för mig att skriva när jag känner för det. Jag är inte sjuk. Jag är inte som du.
Jag är stark i min svaghet. Jag är modig i min feghet. Jag är ljus i mitt mörker. Jag är kärlek i mitt hat. Jag är glädje i min sorg. Jag är vacker i min fulhet. Jag är frisk i mitt vansinne.
Det kan ingen ta ifrån mig. Vill inte att någon ska analysera mina tankar och känslor mer. Det räcker nu. Jag behöver varken psykiatrisk
vård eller medicin. Jag är inte där än. Jag måste fixa det ensam först. Sen kanske jag blir mottaglig för hjälp. Men inte nu. Inte nu.
Allmänt | |
Upp