En början på mitt slut


Eftersom jag inte visste någonting annat än det som hände innanför vår dörr tänkte jag inte på det heller. Inte till en början. Jag förstod inte allvaret i vår situation. Det fanns ingenting att oroa sig över, tänkte jag. Samtidigt som jag led av svår ångest redan som sexåring.
Jag minns att jag försökte ta mitt liv flera gånger som sexåring. Men jag var alltid för feg. Jag ville verkligen göra det, jag var helt bestämd på att det här livet inte var något för mig och att jag ville avsluta det. Genom att hoppa ut genom fönstret. I hopp om att pappa skulle hitta mig och kanske gråta. Fast skulle han gråta? Det trodde jag aldrig riktigt, men jag minns att jag önskade att jag hade fått se hans reaktion. Jag ville se att han älskade mig, jag ville känna kärleken, jag ville kunna ta på kärleken. Jag ville få bekräftat att han som har skapat mig, han som är min pappa, älskade mig trots att jag var en skitunge. Den bekräftelsen skulle jag aldrig få. Jag skulle aldrig få veta om han älskade mig eller inte. Jag vågade inte. Jag var bara ett barn. Jag förstod inte hur man gjorde. Om jag som sexåring hade vetat att man kunde ta en överdos på sömntabletter eller skära upp handlederna med ett rakblad hade jag gjort det då. Om jag bara hade vetat. Då hade det inte gått såhär långt och jag hade aldrig skrivit det här. Jag hade aldrig behövt skriva det här och alla andra texter. Alla människor som jag har påverkat hade aldrig behövt stå ut med mig. Allt kaos som jag har skapat runtomkring mig hade aldrig fötts. Mörkret jag drar över mina vänner hade aldrig kommit.

Jag borde ha gjort det. Jag vet det nu. Jag ville aldrig att det skulle gå såhär långt. Jag ville aldrig blanda in andra i mitt kaos. Jag ville aldrig få andra att må dåligt. Jag ville aldrig få med mig någon på min mörka väg. Den var endast min väg att vandra..

Allmänt | |
#1 - - Du vet vem jag är.:

Du ger ljus, värme och kärlek. Inget annat. Utan dig i mitt liv hade allt varit mörkt och tråkigt. Vill inte ens försöka föreställa mig ett liv utan dig. Säg inte sådär, det är bara ett påhitt, inte verklighet..

Upp