du stryker fingrarna lätt mot min kind och i ett ögonblick då allt står still så får jag en chans att säga allt det jag aldrig sagt, så får jag en jag chans att ge dig allt det du aldrig haft. men jag är för feg

i natt blev det kaos. förlåt, älskling, jag gjorde det igen. jag kunde inte stå emot. jag ville bara göra en liten för att kunna sova. men en räckte inte. det blev fler. och djupare. en räcker aldrig. det måste alltid bli fler. jag fick panik när jag inte kunde stoppa det. det slutade inte. jag ringde inte dig. jag ringde någon annan. någon annan som svarade och visade mig vägen tillbaka till verkligheten. jourpsyk-teamet var tvungna att komma och lugna mig. ge mig tabletter och ta hand om såren. men när dom hade åkt kunde jag fortfarande inte sova. ingen sömn. ingen ro. jag finner ingen ro någonstans. ångesten biter sig fast och släpper inte taget. hur skulle jag kunna sova med all denna ångest?
jag lovade att det inte skulle hända, men det var oundvikligt. ibland kan man inte hjälpa det. ibland låter man det hända. ibland låter man någonting annat ta över en. det är enklast så. jag önskar att du kunde förstå. att du kunde se det jag ser. att du kunde känna det jag känner. att du kunde tänka det jag tänker.
kanske blir det lättare idag. kanske överlever jag natten. kanske bryter jag ihop igen. kanske flyr jag igen. kanske lämnar jag dig. jag vill inte. men jag vill. du vet att jag inte vill, men du vet också att jag vill.



adhd utredning på gång tydligen. som att det inte räckte med alla diagnoser redan? och en remiss till psykets sjukgymnast. spänningarna i kroppen på grund av ångesten börjar bli jobbiga. min kropp är så förstörd, så sjukgymnasten kanske kan hjälpa. vem vet. och imorgon börjar jag på mina nya tabletter. det återstår att se om jag överlever. biverkningarna är många..
Allmänt | |
Upp