"Jag går i vinterskor på hösten."
Alla ser hur klumpig jag är för blåmärkena lyser genom mina kläder. Ovisshet och osäkerhet och känslan av att inte räcka till. Jag skräms av innebörden att bli äldre varje år. Jag väntar ut stormen, men den kommer ikapp mig till slut. Rädslan lyser klar i mina ögon, trots att jag känner mig stor och stark. Eller är det bara en ursäkt? Jag skäms över rädslan. Jag skäms över vad jag gör och vad jag gjort. Men det blir vackert sedan, det måste det bli..
