Emma Katharina

Jag är inte jag. Jag får inte utlopp för den jag faktiskt är. Jag håller inne så mycket som kommer att döda mig långsamt. Jag brinner. Jag kokar. Jag vill nå ut. Det här kommer aldrig att vara tillräckligt för mig. Jag accepterar att det är tillräckligt för er, men jag kommer aldrig att förstå. Jag delar inte era åsikter, värderingar, drömmar och mål. Jag har egna som styr mig bort från allt ni är. Min värld är större än er. Jag vill dela den med likasinnade människor. De som förstår innebörden av allt det som brinner. De som ser det jag ser. De som delar mina drömmar med mig. 

Men här måste jag använda alkohol för att passa in. För att då blir jag ytlig, tom och lyckligt ovetande, som er. För att ni blir mer drägliga. För att här blir en bättre plats. För att det blir lättare att hantera er ytlighet och likgiltighet. Nykter känner jag mig felplacerad och missförstådd. Djup och passion är något ni inte förstår er på. Ni förstår pengar, mode, familjelivet, ytliga relationer och sociala medier. Sådant förstår inte jag. Det är bortom allt jag tror på.

Ni tror att ni lever livet, men ni lever rakt in i döden utan att ens ha levt, utan att ens ha förstått innebörden av att verkligen leva.