Uppgivenhet är inte längre ett tillfälligt tillstånd utan en livsstil.



När det bryter ut i hela kroppen finns det ingen nåd. Det bara kommer en dag utan förvarning och raserar allt som byggts upp på bräckliga ben. Ingen hjälp finns att få, den är för långt bort och den är otillräcklig. Man färdas rakt in i helvetet utan stoppknapp. Uppgivenhet är inte längre ett tillfälligt tillstånd utan en livsstil. Så medveten om hur maktlös man är inför verkligheten och dess styrka. Där och då är man onåbar, man befinner sig i ett sorts autopilotstadie. Livet går vidare framför ens ögon, man hör sig själv prata och skratta, men känslan finns inte där. Den är förlorad och ingen kan säga om den någonsin kommer att hitta tillbaka. 


Välkommen till min vardag. 
Allmänt | |
Upp