Emma Katharina

 

 

Jag blev uppäten i helgen. I fredags av ångesten och insikten om min ensamhet. I lördags av kärlek och kyssar. I söndags av vatten och lek. Mitt humör har varit en berg- och dalbana utan gränser. Jag har hoppat mellan glädje, sorg, skratt, ångest, lycka, ilska, harmoni, frustration.

Det är märkligt hur mycket onödig ångest vi människor väljer att leva med. Eller ja vi väljer inte, vi kan inte kontrollera det. Men så fruktansvärt mycket onödig ångest som vandrar i våra ådror och slukar stabiliteten. Vi vill hålla oss starka och stadiga på svaga ben, men ångesten puttar omkull oss om och om igen. Ångesten som jag brottades med i fredag var totalt obefogad och löjlig nu i efterhand. Helt i onödan kämpade jag med ångesten hela kvällen och fick till slut ta till tabletter för att kunna sova. Jag blev nästan arg på mig själv för att jag utsätter mig själv för det, men samtidigt vet jag ju att jag inte kan kontrollera det själv. Jag är helt enkelt född med den här känsligheten och osäkerheten som uttrycker sig i form av ångest och tårar. Men idag vill jag inte skriva om jobbiga händelser, idag är jag glad och varm inombords. 

 

I lördags blev jag kär. Och ingenting är bättre än den känslan - nyförälskelsen. Alla jobbiga tankar och känslor försvinner inom loppet av en kyss. Hjärtat fylls med värme, magen med fjärilar. Ångesten går i ide, smärtan försvinner vid beröring. Andningen och hjärtslagen fortfarande ansträngda, men av helt andra orsaker nu. De tomma ögonen ler nu med ett nytt skimmer.