ingen bryr sig om hur dåligt vi mår

det finns ett fåtal personer som förtjänar min vänskap, min respekt, min lojalitet, min kärlek, mina bästa sidor. det är personer som jag skulle gå genom eld och vatten för. personer som är värda precis allt fint. jag skulle ge mitt liv för dessa personer. äkta vänner är svåra att hitta, men när man väl hittar dom nånstans bland alla falska idioter måste man hålla i dom hårt. man får aldrig släppa taget. man måste ta vara på såna underbara personer.
emma vanessa jessica martin mamma storebror storasyster - JAG ÄLSKAR ER!

och sen finns det ganska många personer som förtjänar mitt hat, min ilska, mina sämsta sidor. äckliga falska människor utan hjärta. folk som lever på andras misslyckanden. som lever på att trycka ner andra. som mår bättre av att se andra lida och må dåligt. personer som ljuger, bedrar, misshandlar, skriker, hatar, våldtar. fuck er alla som jag litat på, släppt in i mitt liv, öppnat mig för, blottat mig. och sen spottat mig rakt i ansiktet.
ni som ljög för mig, ni som bedrog mig, ni som misshandlade mig, ni som skrek på mig, ni som hatade mig, ni som våldtog mig - NI KAN DRA ÅT HELVETE! (och jag hoppas att ni dör ensamma)
Allmänt | | Kommentera |

såhär lät det medan ångesten kom ikapp

varför får man såna jävla konstiga utbrott ibland? varför börjar man gråta helt utan anledning?
jag skulle ju gå ut idag. jag skulle på möte med miss queen of scandinavia. vafan hände? jag bröt ihop. jag låg i sängen och läste. helt plötsligt kastade jag boken i väggen och allt annat som låg i närheten flög in i väggen. och tårarna började rinna. sen sprutade dom. sen var dom överallt. och sen låg jag helt plötsligt på golvet och kippade efter andan. försökte hitta tillbaka till verkligheten. fattade inte vad som hände. bara sådär liksom.  utan förvarning. fan asså. jag skulle bli full idag. det var så länge sen. jag skulle på mötet. jag skulle träffa bästis och ha kul. jag skulle sminka mig och fixa håret och sätta på mig en fin klänning och klackar. men nej. ångesten tog över som vanligt. så orolig för framtiden. jag kommer inte klara det här. jag kommer bryta ihop tills det inte finns nånting kvar längre. jag kommer inte klara skolan som börjar om en månad. jag vet det. jag kommer misslyckas som med allt annat. jag kommer inte avsluta det. jag har aldrig avslutat nånting. jag har aldrig lyckats. och det är tur att man har en så underbar pappa som gillar att påminna en om det. tack pappa. jätte snällt verkligen.
han har alltid haft rätt, min pappa. jag kommer misslyckas. jag är född att misslyckas. allt jag rör vid går åt helvete. allt jag börjar med blir aldrig färdigt. allt jag försöker lyckas med glöms lätt bort när jag blir påmind om pappas ord.

aldrig lycklig. aldrig lyckad. aldrig lyckat.
alltid olycklg. alltid misslyckad. alltid misslyckat.
Allmänt | | En kommentar |

vet du?

jag kan fylla mitt liv med böcker och musik. men det är aldrig tillräckligt. det fattas alltid något. tomhetskänslan växer sig större för varje dag som går. när jag tittar på mina vänner och deras liv, vet jag vad det är jag saknar. men det har aldrig varit något för mig. jag har alltid funkat bäst ensam. eller är det något jag bara har inbillat mig? bara för att det är enklast så? kanske. jag vet inte.
var är jag på väg? hur hittar jag ut? höger? vänster? framåt? bakåt? allt känns fel. vad är rätt? hur vet jag? hur vet du? vet någon någonting överhuvudtaget?



jag vill flytta hem till mina föräldrar igen. jag vet att jag inte kan bo ensam. jag har bott ensam i snart två år och det funkar inte. det funkade inte ens i början. jag äter inte hemma. jag sover inte hemma. jag gör inget vettigt hemma. jag behöver sällskap. jag kan inte vara ensam. ångesten flyttar in. och det är inget bra sällskap.
Allmänt | | Kommentera |
Upp