diagnos

depression/ångest diagnos. borderline diagnos. jahapp, det var det. det visste jag ju iofs redan så det gör ingen skillnad. men att få det bekräftat gör mig lite snurrig i bollen, men det är okej. jag är okej. jag kämpar på. jag fyller tomrummet med så mycket kärlek och vänner jag kan. försöker sysselsätta mig konstant för att slippa tänka och känna. kanske inte så smart. jag vet inte. men det passar mig just nu. men det håller inte så länge för att..

.. om en vecka är det begravning. bästis följer med och håller mig i handen. jag kommer gå under lite. igen. hjälp mig upp igen. jag behöver styrka. jag behöver ork. jag behöver veta att allting kommer bli bra. att jag kan fortsätta leva ändå. att det finns ett liv för mig också. att det finns hopp kvar. finns det?




när jag träffade läkaren i måndags och pratade om sånt jag aldrig pratat om med min behandlare vällde det upp en jävla massa känslor. shit vad jag grät. det är jag inte van vid. jag visste inte att dom grejerna var så känsliga. det enda jag sa var "han var bara arg" och läkaren sa "det är inte BARA". då sprutade det fan tårar åt alla håll och kanter. jag förstod inte då. men nu förstår jag. nu vet jag. nu förstår jag äntligen hur allt hänger ihop. hur allt blev såhär. varför jag är som jag är. varför jag har en personlighetsstörning. varför jag har ångest. varför jag är deprimerad. nu vet jag. ni får inte veta. för det är mitt kaos. detaljer behåller jag alltid för mig själv. en "normal" person skulle ändå inte kunna förstå kaoset inom mig. hur tomt det "känns". hur ensam jag känner mig även fast jag har hur många vänner som helst. jag har så många som bryr sig om mig och älskar mig, men jag är alltid ensam. jag är alltid tom inombords. den värsta känslan är antagligen att stå i ett rum fullt med folk och ändå känna sig så jävla ensam. så fucking ensam. helt ensam. att aldrig känna sig trygg nånstans. att aldrig kunna lita på någon. att aldrig våga släppa in någon. att aldrig kunna säga det jag vill säga. att vara så låst. låst i ångest. att leva med den här ständiga tomhetskänslan. inte ens för en sekund om dagen försvinner den. som om nånting fattas. men vad? ett hål i bröstet. har det alltid varit så?
Allmänt | | Kommentera |

rädsla vs ilska

jag är rädd. så jävla rädd. jag kanske dör nu. och då är helt och hållet nån annans fel. jag kan inte styra över hur min kropp fungerar. jag kan bara se mig själv i spegeln och se mig själv tyna bort.
och nu måste jag sitta och lyssna på när folk säger åt mig vad jag ska göra. ge fan i det. jag orkar inte höra. jag vill inte höra. mitt liv, mina beslut, min kropp - detta angår inte er. detta är mitt. enbart mitt. jag bestämmer, jag väljer, jag avgör vad som händer härnäst.




jag är så arg just nu att det kliar i fingrarna. jag vill slå nånting. kasta saker. dunka huvudet i väggen. nånting måste hända. jag skakar av ilska. varför är jag arg? varför in i helvete är jag så jävla arg? varför känner jag för att hoppa ut genom fönstret bara för att någon ska reagera? varför snäser jag åt mina vänner när dom försöker hjälpa mig?
- för att jag vill inte ha någon jävla hjälp! precis därför. ge fan i det. ge fan i att säga åt mig vad jag ska göra och inte göra. ge fan i att säga åt mig hur jag ska hantera saker. ge fan i att säga åt mig hur jag ska reagera på saker. ge fan i att säga åt mig när jag ska må bra och dåligt. ge fan i mig! jag orkar inte höra mer. jag har en egen vilja, egna känslor. jag bestämmer. inte du och inte ni. jag reagerar precis som jag vill, jag hanterar saker precis som jag vill, jag mår dåligt - deal with it! om jag är arg, låt mig vara! håll er på avstånd. ni vet hur jag funkar, varför envisas ni med att fortsätta? det gör mig bara ännu mer arg. och det kommer sluta med att nånting kommer hända.
Allmänt | | Kommentera |

ängel

"vem var ängeln som räddade mig ur all skit? vem är ängeln som jag är beredd att göra detsamma för? vem är ängeln jag är beredd att riskera mitt liv för? vem är hon som inte själv inser hur högt värde hon har? det är du, älskling. du vet att jag kommer att älska dig oavsett vilken diagnos du får. för allt annat om dig väger så mycket tyngre än din sjukdom. din humor, ditt hjärta, din ömhet, din kärlek, allt. jag vill att du ska veta det, emma. jag vet vem du är, hur du mår och det är en del av dig. men det är sakerna runtom som är värdefulla. jag älskar dig för att du är du,och ingen annan."



dessa ord lyfte mig. jag kan inte finna tillräckligt med ord för att beskriva min kärlek för dig, bästis. jag älskar dig mer än ord kan säga.
Allmänt | | En kommentar |
Upp