How can you say that your truth is better than ours?



Jag är inte jag. Jag får inte utlopp för den jag faktiskt är. Jag håller inne så mycket som kommer att döda mig långsamt. Jag brinner. Jag kokar. Jag vill nå ut. Det här kommer aldrig att vara tillräckligt för mig. Jag accepterar att det är tillräckligt för er, men jag kommer aldrig att förstå. Jag delar inte era åsikter, värderingar, drömmar och mål. Jag har egna som styr mig bort från allt ni är. Min värld är större än er. Jag vill dela den med likasinnade människor. De som förstår innebörden av allt det som brinner. De som ser det jag ser. De som delar mina drömmar med mig. 
Men här måste jag använda alkohol för att passa in. För att då blir jag ytlig, tom och lyckligt ovetande, som er. För att ni blir mer drägliga. För att här blir en bättre plats. För att det blir lättare att hantera er ytlighet och likgiltighet. Nykter känner jag mig felplacerad och missförstådd. Djup och passion är något ni inte förstår er på. Ni förstår pengar, mode, familjelivet, ytliga relationer och sociala medier. Sådant förstår inte jag. Det är bortom allt jag tror på.
Ni tror att ni lever livet, men ni lever rakt in i döden utan att ens ha levt, utan att ens ha förstått innebörden av att verkligen leva.



"You have to die a few times before you can really live."
- Charles Bukowski
| | Kommentera |

Take my eye and my whole heart.

Det brinner. Det brinner och ingen kan släcka elden. Jag vet att ni försöker, jag ser hur ni anstränger er. Förlåt, men det är inte tillräckligt. Det är inte erat fel. Felet ligger hos mig, i min själ, i mitt hjärta, i min längtan. Jag längtar ut, längtar iväg, längtar vidare. Jag har fastnat och jag vill komma loss. Det här duger inte. Det här tömmer mig på allt jag vill och drömmer om. Det här äter upp min passion, min mening. Jag vägrar att ge upp min dröm. Det är allt jag har kämpat för, allt jag någonsin velat. Jag har överlevt så mycket, just för att komma dit. Jag har uppoffrat så mycket, just för att få uppleva min dröm.
Det är bortom erat förstånd, det är bortom allt ni någonsin har fått lära er. Jag föddes in i en tid som inte är min, en tid som jag drömmer om att lämna. Jag lever genom böckerna, genom musiken. Det är endast där jag känner mig förstådd. Där känner jag samhörigheten och kärleken. Jag är en i gänget, jag har äntligen hittat hem. Där delar vi våra bördor och sorger. Där finner vi allt det där som vi har längtat efter.
Men ännu är det bara en dröm. Jag tänker att jag fortfarande har tid. Jag tänker att livet inte har börjat än. Jag tänker att den där drömmen väntar på mig. Men under tiden jag tänker detta inser jag att det rinner som sand ur mina fingrar, det kanske försvinner inte jag ens hinner uppleva det. Livet har börjat, livet väntar inte på någon. Jag måste våga, jag måste börja. Jag är redo. 





| | Kommentera |
Upp