Tell me when you hear my heart stop, there's a possibility I wouldn't know




Ge mig ingenting, jag kommer stöta bort dig. Ge mig ingenting, jag kommer kasta det. Ge mig ingenting, jag kommer förstöra det. Ge mig ingenting, jag kommer missbruka det. Ge mig ingenting överhuvudtaget, jag vill inte ha det.
Vill inte ha det så, men det finns inget annat. Jag är fast, men jag är vilse. Vill gå, men jag kan inte. Vill stanna, men det funkar inte. Ser meningen, ser livet, ser sanningen i ögat, ser demonerna på avstånd. När jag blundar är avståndet borta och kriget börjar. Det oändliga kriget mellan ont och gott. Så länge kriget existerar ligger jag här mittemellan verkligheten. Kommer upp ibland när det goda har övertaget, men sjunker djupare när det goda inser att det onda alltid har makten. Det är en ständig kamp om makt. Önskar att det kunde ta slut, om det goda bara kan förstå att det är hopplöst så skulle allting ta slut. Mina lungor skulle kollapsa och blodet skulle rinna ur mig på några minuter. Det liv som ni kallar mitt skulle vara slut. Jag skulle äntligen få vila. Låt det onda vinna. Sluta nu. Jag vill inte. Jag ser inget mer, jag slutar andas. Här och nu. Lägger mitt liv i demonernas händer. Se till att vinna nu. Ingen skulle bry sig om hundra år.
Allmänt | | Kommentera |

Djupare än någonting annat



Om åtta dagar är ni här hos mig igen. Jag kan knappt vänta. Längtar efter er så in i helvete. Behöver Vanessas glädje, behöver din kärlek, behöver er luft för att andas. Behöver hålla om er för att påminna mig själv om att ni är min verklighet. Behöver ha er nära för att förstå att även jag har en mening i mitt liv. Behöver få er att förstå att ni är det finaste jag har och det enda som ger mig styrka att fortsätta kampen mot ljuset. Ni ger mig styrka. Ni ger mig hopp. Ni ger mig glädjen och kärleken. Ni är lyckan jag önskar att jag hade vid min sida varje dag av mitt liv. Ord är endast överflödiga, det har vi lärt oss. Men orden är mina att ge till dig. Jag ger dig orden för att jag inte kan ge dig mer än så när vi är så långt ifrån varandra. Jag ger dig orden för att det är det jag är bäst på, det vet du.

Kärleken är verkligheten. Vänskapen är sanningen. Bandet är för evigt.
Saknaden är hotet. Ensamheten är vår fiende. Avståndet är kriget.
Men styrkan och hoppet är guiden som för oss tillbaka. Som får oss att hitta tillbaka till vår väg. Vägen där vi möts och lever sida vid sida i en dröm som inte var sann. I en dröm som är värd att drömmas. En dröm som en dag blir verklighet. Vi är envisa, vi är starka, vi är själsfränder.


Allmänt | | Kommentera |

I know I've been through black and white, I know I'll put up a fierce fight, I know I lost my soul, I know that I lost my soul. I know that I'll find my soul



Varför envisas man med att titta på jobbiga kärleksfilmer, när man vet att man bara blir mer deprimerad av det? När man vet att ensamheten äter upp en. Jag hatar kärleksfilmer. Jag hatar att alla är så kära och puttinuttiga. Jag hatar att jag alltid gråter till kärleksfilmer. Jag hatar att jag blir påmind om hur ensam jag är. Jag hatar att jag inser att jag är så jävla ensam. Jag hatar att jag vet att jag har valt det själv. Jag hatar att jag är ensam. Jag hatar att jag vill vara ensam. Jag hatar att jag inte vill vara ensam. Jag hatar att jag är så splittrad och förvirrad. Jag hatar kärleksfilmer.
Jag väljer att stanna hemma ikväll. Ta ett bad och läsa min bok "elva minuter" av Paolo Coelho. Världens bästa författare. Jag har läst alla hans böcker minst två gånger och alla är lika bra. Det är böcker som får en att drömma. Böcker som får en att se sanningen. Verkligheten. Man får en annan bild av livet och inser att det är så mycket mer än det som händer i ens egna lilla bubbla. Fast jag gillar min bubbla. Det är den bästa bubblan i hela världen och jag är nöjd i min bubbla. Den som vågar spräcka den kommer avlida långsamt och plågsamt.
Jag är rädd igen. En person håller på att komma mig för nära. Biter mig i handen, avskyr rädslan, men älskar smärtan. Önskar att rädslan kunde gå någon annanstans. Önskar att den kunde ta över någon annan. Önskar att jag fick njuta. Vill inte vara rädd. Vill inte springa. Vill stanna. Vill vänta. Vill stå kvar. Vill våga vara jag. Jag vet att jag borde. Det finns absolut ingenting läskigt med den här personen. Det är en fin människa med en fin själ. Men det är oftast då jag springer. För jag inser att jag inte är värd det. Jag förstår att det bara är någon som jävlas med mig för att jag ska bli påmind om smärtan
du gav mig. Igår var det fler än en person som sa till mig "du vet att du är värd mer än så", "du måste släppa ditt förflutna och våga förstå att du förtjänar mer". Det värmde, men vad vet ni om det? Hur mycket förstår ni egentligen av vad jag är värd? Hur mycket vet ni om mitt förflutna? Ingenting. Det är bara jag som vet och bara jag som förstår. Alltså är det jag som avgör vad jag förtjänar och vad jag är värd. Ingen förstår och orden rinner ut i sanden. Orden har ingen betydelse längre hur mycket det än värmde. Ord är endast ord. Vaga uttryck. Jag lyssnar, men orden har ingen mening. Ingen grund. Dom finns, men dom håller inte. Det vet jag.
Allmänt | | Kommentera |
Upp